site_anchor

Sjöfart är den mest energieffektiva och kostnadseffektiva metoden att flytta varor och råvaror runt i världen. Över 80 procent av världshandeln transporteras med sjöburna transporter. Sjöfarten är också en viktig källa till arbete och inkomst för många utvecklingsländer. 

Sjöfartens miljöpåverkan och sjösäkerhet är två frågor som kräver internationella samarbeten i en globaliserad värld. Brister i säkerhetsrutiner eller fartygskonstruktion kan få förödande konsekvenser för sjöfarare, marint djur- och växtliv och de människor vars liv och levebröd är beroende av haven. I utvecklingsländer är fisk och andra vattenlevande djur och växter ofta den viktigaste protein- och vitaminkällan för de fattiga och av avgörande betydelse för barnens fysiska och mentala utveckling. Satsningar på hållbar utveckling av hav och kustområden är därför ett sätt att värna om de mänskliga rättigheterna även för de mest utsatta. 

Hur arbetar FN med sjöfartsfrågor?

Inom FN hanteras sjöfartsfrågor främst genom Havsrätten (UNCLOS) och Internationella sjöfartsorganisationen (IMO). Havsrätten är själva grunden för regelsystem och hantering av haven. Under FN:s avdelning för hav och havsrätt (DOALOS) i New York diskuteras havsrätten och följs upp. Rådgivande arbete bedrivs genom årliga möten benämnda UNICPOLOS (United Nations Open-ended Informal Consultative Process on Oceans and the Law of the Sea).

IMO är ett internationellt forum mellan dess medlemsstater för att utveckla och upprätthålla regelverk för sjöfart inom framförallt sjösäkerhet och marina föroreningar från fartyg. Arbetet bedrivs i IMO:s olika kommittéer. Miljöfrågor behandlas i Kommittén för skydd av den marina miljön (MEPC) och säkerhetsfrågor i Sjösäkerhetskommittén (MSC). IMO bedriver också ett omfattande tekniskt biståndsarbete genom Kommittén för tekniskt samarbete (TC). Läs mer om IMO på www.imo.org.

Sedan 2006 har FN-organisationerna tagit steg mot ”Deliver as One”, en process som söker förhindra att olika lösningar ges från olika FN-organisationer i framförallt frågor om utveckling, humanitärt bistånd och miljö. Internationellt utvecklingssamarbete för sjöfart inkluderar därför även följande FN-organisationer:

  • FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) arbetar bland annat med att främja hållbar utveckling av ansvarsfullt fiske samt till att bidra till livsmedelssäkerhet.
  • Expertgruppen för vetenskapliga aspekter på skyddet av den marina miljön (GESAMP) är FN-systemets gemensamma råd för vetenskapliga frågor med anknytning till marint miljöskydd. GESAMP stöds bland annat av IMO som även svarar för GESAMPS administrativa sekretariatsfunktion.
  • FN:s miljöprogram (UNEP) arbetar dels med riktade globala insatser, dels genom regionalhavsprogrammet (Regional Seas) med åtgärder mot miljöförstöring i havs- och kustområden och för skydd av den marina biologiska mångfalden.

Sjöfartsverkets utvecklingssamarbete i FN-systemet

Sverige har i många år varit aktivt inom IMO:s utvecklingssamarbete och på senare år även för sjöfartsrelaterade frågor inom FN-organisationer såsom FAO, GESAMP, DOALOS och Internationella arbetsorganisationen (ILO). Sverige har finansierat flera av de utvecklingsprogram som genomförts av IMO.

Sjöfartsverket tillsammans med Transportstyrelsen står för det operativa ansvaret för det svenska arbetet i IMO:s kommittéer och den svenska delegation som representerar Sverige. Sjöfartsverket har operativt ansvar för IMO:s kommitté för tekniskt samarbete. Den svenska hållningen i IMO-frågor grundas på samstämmighetspolitik mellan svenska aktörer enligt Politik för Global Utveckling och stäms av med det Marina Rådet (se nedan). Sjöfartsverket bidrar även med växeltjänstgöring av personal i internationella organisationer (s.k. sekundering) till ovan nämnda FN-organisationer.

Genom de konventioner som har utvecklats i IMO har sjösäkerheten stärkts och sjöfartens miljöpåverkan reducerats. I utvecklingsländer saknas dock ofta infrastruktur och kapacitet för att genomföra de regleringar som länderna har åtagit sig. Detta är ett av flera områden där Sjöfartsverkets internationella utvecklingssamarbete kan göra en insats. Tekniskt samarbete mellan IMO:s medlemsländer kan hjälpa utvecklingsländer att förbättra sin förmåga att följa internationella regler och standarder för sjöfarten.

Samarbete med svenska marina aktörer

Politik för Global Utveckling (PGU)
Den svenska Politiken för Global Utveckling (PGU) syftar till att stödja en rättvis och global utveckling i världen. Centralt i PGU är rättighetsperspektivet och fattiga människors perspektiv på utveckling. Rättighetsperspektivet innebär att den enskilda individens frihet och rättigheter sätts i centrum. PGU gäller för alla politikområden. I linje med PGU deltar Sjöfartsverket med sitt kunnande i internationellt arbete och ger stöd till en internationell harmonisering av sjösäkerhets- och miljöarbete inom sjöfartsområdet.

Det Marina Initiativet
En betydande del av Sjöfartsverkets internationella utvecklingssamarbete bedrivs inom ramen för det Marina Initiativet. Detta initiativ är handlingsprogram för svenskt internationellt samarbete för hållbar utveckling i hav och kustområden. Marina miljöfrågor kopplas till andra frågor av betydelse för den marina miljön, såsom klimat-, fiske-, sjöfarts- och övervakningsfrågor. Kopplingen görs utifrån ett demokrati- och mänskliga rättighetsperspektiv. Initiativet utgörs idag av det Marina Rådet, där Sida, Sjöfartsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Fiskesekretariatet, Naturvårdsverket och Världsnaturfonden för tillfället är representerade.

Sidan uppdaterad: 2012-03-05